Styrkablar har egenskaperna fuktbeständighet, korrosionsbeständighet och skadeförhindrande och kan läggas i tunnlar eller kabelgravar. Kraftkablar används i kraftsystemets ryggrad för att överföra och distribuera högeffekts elektrisk energi. Styrkablar överför direkt elektrisk energi från elsystemets distributionspunkter till kraftanslutningsledningarna för olika elektrisk utrustning och apparater. Märkspänningen för kraftkablar är i allmänhet 0.6/1kV och högre, medan styrkablar huvudsakligen är 450/750V. Vid tillverkning av strömkablar och styrkablar med samma specifikationer är isoleringen och manteltjockleken hos strömkablar tjockare än styrkablar.
(1) Styrkablar tillhör elektriska utrustningskablar, och kraftkablar är två av de fem huvudkategorierna av kablar.
(2) Standarden för styrkablar är 9330, och standarden för strömkablar är GB12706.
(3) Färgen på styrkablarnas isoleringskärna är vanligtvis svart med vita bokstäver, och lågspänningskablar är vanligtvis färgkodade.
(4) Styrkablars tvärsnittsarea överstiger i allmänhet inte 10 kvadratmeter, medan kraftkablar huvudsakligen används för att överföra elektricitet och i allmänhet är stora i tvärsnitt.
På grund av de skäl som nämnts ovan kan specifikationerna för kraftkablar generellt vara större, upp till 500 kvadratmeter (det utbud som konventionella tillverkare kan producera), och det finns relativt få tillverkare som kan producera ännu större tvärsnitt. Däremot är tvärsnittet på styrkablar generellt sett mindre, med maximalt högst 10 kvadratmeter.
När det gäller antalet kabelkärnor har kraftkablar i allmänhet högst 5 kärnor enligt kraven i elnätet, medan styrkablar som används för att överföra styrsignaler har ett större antal kärnor, med 61 kärnor enligt standard, men kan också tillverkas enligt användarens önskemål.
